Hur kan världen vara så orättvis?

Varför fick jag inte föräldrar som var intresserade av kläder, eller åtminstone tänkte på att något av deras barn kunde bli det? Det verkar som alla vintageintresserade tjejer och killar hade precis lika intresserade släktingar! Alla pratar om mormors gamla klänning från 50-talet, farmors vackra väska och mammas skor som hon hade när hon var ung, som är supertrendiga idag! Citat som "jag letade runt på vinden idag och hittade pappas gamla Wayfarers i nyskick" känns vanliga och jag vill också ha sådan tur! Visst, pappa hade Wayfarers, mamma hade en blå Fjällrävenjacka och mormor har haft flertalet underbara små kuvertväskor, men allt är borta, gone, finito, KASTAT! Skandalen är ett faktum. Någon som har massa gamla fina kläder att ge bort som vill adoptera mig?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback