Höjden av otur
När jag kom tillbaka till Leksand i förrgår blev jag så glad! Datahitler hade äntligen lagat min internetanslutning! Jag satte mig förnöjt ner och plöjde igenom alla modebloggar som jag inte kunnat läsa på flera veckor. Allt var frid och fröjd och så plötsligt sprakade det till i hela skärmen och jag flög bakåt helt övertygad om att den snart skulle explodera. Pelle hojtade oroligt i andra änden av telefonluren och undrade om jag fortfarande levde, men fyrverkeriet varade bara i några sekunder och sedan var allt som vanligt igen. Jag satte mig vid datorn i någon timme till innan jag stängde av datorn och gick och lade mig, glatt ovetande om att detta skulle bli den sista gången jag såg en livsgnista från min stora fina widescreenade plattskärm. Dagen efter när jag skulle starta den så var skärmen STENDÖD.
Dagen till ära hade jag även fått hjärnsläpp och totalraderat mitt lösenord till skolans datorer ur minnet. Jag testade vartenda ord jag kunde komma på som hade någon slags koppling till mig men nada. Det faktum att jag inte hade använt skoldatorerna på 10 dagar och att jag den 11 dagen bytte lösenord då jag hade 40 graders feber kan möjligtvis ha varit en bidragande orsak till denna förvirring. Något komiskt måste jag säga, men slutet gott allting gott. Nu har jag fått ett nytt lösenord och kan ägna min lektionstid till att sitta här och vara olydig.